Sitter med ett glas julmust och en pepparkaka och funderar.
Snön faller men den lägger sig inte.

Fredag den 13.. Dagen som själv står för det de faktiskt gör.
Den dagen, då begravs min vän.
Den dag då allting kan hända. Vad som helst.

Men sen jag kom hem har det varit lugnt. Tyst och lugnt.
Snart kommer natten, natten man är helt själv.
Tankar som snurrar och kanske till och med tårar som rinner.

Men en sak som faktiskt är det viktigaste för mig är att jag har fått
säga farväl på ett bra sett. Begravningen är över. Det kanske blir lättare.
Lättare att gå vidare..