I morgon är det tänkt att jag ska börja jobba. Har ångest för det. Men jag behöver ju skaffa erfarenhet. Annars kommer jag ingenstans. Känns lite meningslöst eftersom jag inte får behålla pengarna. Men eftersom jag inte verkar komma ifrån denna stad så får ja väl söka jobb som städare eller nåt sen. Jag vet inte. Nåt måste jag göra. Sen är det pengarna som lockar så sätt. Kunna köpa saker man vill ha och kunna resa. Vara oberoende helt enkelt. Men det som gör att man verkligen inte vill är att dom har lagt upp mitt schema så att jag börjar kl. 07.30 och slutar kl. 16.00 nästan varje dag. Har några kvällar, då går jag mellan kl. 12 & 20.30. Sen som det ser ut nu så har jag en helg och då går jag från 07.30 till 17.00 både lördag och söndag. Låter inte så jävla lockande alltså. Velar ju som satan. Men fördelen med att gå dit och göra dom veckorna är att jag efter det kan skriva in mig på Vikariepolen. Och massa andra såna saker. Gillar jag det så är det surt att sluta sen. Gör jag det inte har jag hela sommaren på mig att göra massa roliga saker. Men dock vara alldeles jätte fattig. (Äru fattig eller?!) Så jag vet inte men ja får väl ge detta en chans nu då. Jag kommer hata hela jäefla världen i morgon när klockan ringer och visar 05.00 -.-

Det handlar inte om att jag inte kan ta ansvar.
Jag så som så många andra mår inte helt okej mellan varven.
Jag vill men samtidigt skriker nån/nåt raka motsatsen.
Jag ser mig ofta som en svag människa. Men det handlar nog kanske mest om
att jag saknar något. Jag går här hemma med mig ångest och har egentligen inte
någon att vända mig till. Jo det har jag men inte på de sätt att jag kan gå hem till
min vän och bara prata eller ligga över. Alla jag tycker om och uppskattar så himla
mycket är utspridda. Antingen så har dom bott här eller så finns dom liksom bara på avstånd.
Visst jag har min mor här och så men med tanke på vad vi har gått igenom under ett par år
så vill jag inte lägga det på henne. Visst att hon kanske lyssnar och vill hjälpa mig men jag vet ju
då samtidigt att hon kommer att må dåligt.

Vissa saker kan jag inte göra själv. Jag behöver råd och allt det där.
Ni som jag vet finns där, jag uppskattar er så otroligt. Finns inte ord ♥